Vae victis
Ve de besegrade

Nu är vi hemkomna från Kvikkjokk och begravningen. Det har varit en lång och sorglig dag. Men bergavningen var mycket fin. Alla som stod honom nära var där och tog farväl av honom en sista gång. Sedan var det mat i prästgården. Det kändes mycket konstigt. Sist jag var i den kyrkan var för ett år sedan då vi gifte oss och då var han med på bröllopet och sedan var det middag i samma prästgård. Herrens vägar äro outgrundliga.

På vägen upp hade en i sällskapet kört på en älg. Bilen blev rätt bucklig, för att inte tala om älgen. Den fick vandra till de sälla jaktmarkerna.

När vi var på väg ner igen så blev det tal om barn, hurvida man ville ha några och i så fall hur många. Jimmy, djup som han är kom även fram till att:
" Det måste ju som vara enklare med en kille, vad vill dom ha?, typ en skoter och kepsen bak och fram. Dom kanske gör lite olagliga grejer. Trimmar mopen och i värsta fall stjäl någonting. Men tjejer dom kan ju bli helt konstiga, vilja byta till någon konstig stil. och färga håret svart. Sedan blir dom deprimerade och skär sig i armarna. Och så blir dom så där så att dom inte säger något, och så kan dom bli påsatta och ta livet av sig. Det är så mycket mer som kan hända med tjejer."


Nä, nu ska jag krypa ner i sängen med min make och försöka få lite välbehövd sömn. I morgon kommer Mats mamma och Torbjörn. Jag känner på mig att det här kommer att bli en trevlig helg men men ta re lugnt och gör inget som inte jag skulle ha gjort.


Over and out