Gutta cavat lapidem, non vi sed saepe cadendo
Droppen urholkar stenen, icke avkraft, utan genom att ofta falla


Nu börjar även denna helgen att lida mot sitt oundvikliga slut. Igår blev det som planerat Jokkmokks marknad. Eller ja marknad och marknad förresten. Vi snurrade runt i bilen och hälsade på JanE. När vi var där så ringde Erik och Sandra och sa att dom skulle åka hem, då såg jag min chans och följde med dom. De jag var där med från början var Mats, Jimmy, Sandra, Janson och Elina. Några andra kompisar från Boden anslöt också väl framme i Jokkmokk. Men jag har då aldrig varit med om att det tagit så länge att åka till Jokkmokk, det var ju nu alla fel på bilen som det bara möjligt kan vara på vägen. Men fram kom vi ju tillslut med alla fel skrammlande. Janson knäckte då sin första öl vid 11.00 så man bodre väl ha förstått hur det hela skulle arta sig. Jajja när jag kom till Boden med Sandra och Erik så körde jag hem caddyn från Buddbyn, jag misstänkte att det skulle ringa en förvirrad herre några timmar senare och inte ta sig hem, mycket riktigt. Vid 22.00 var det dags. När jag fått hem och in min make så hade klockat hunnit bli 23.30 då kändes det lika att själv också kasta in handduken, så idag är man ju riktigt utvilad.

I fredags så var Erik och Sandra här. Det var trevligt förutom att Miro störtade rakt ner i avgrunden i vårat garage. Stackars lilla valp, vad rädd han ska ha blivit när marken bara försvann under tassarna. Jag och Sandra satt inne och spelade kort när det hela hände. Mats höll just på att backa ut bilen ur garaget och tvärnitade när han hörde skriket från den lilla, han trodde ju att han hade backat på honom. Erik kom springande av samma ljud. Tillslut hittade dom den lilla där nere och Erik fick ta sig ner för undsättning. Han hade skrapat sig lite på hakan, blödde lite i ena mungipan och hade ett sår under hakan. Alla ben verkade efter noggran undersökning av matte Sandra i behåll. Vi plockade fram sårtvätt och lite bomull sedan verkade Miro ha glömt det hemska och ville gärna gå ut och busa med Lok igen. Han var dock fruktansvärt förbannad på Mats skoter som stod utanför garaget. När han föll så var det nog det sista han såg för den brukar stå parkerad just vid hålet. Men Sandra lockade efter många om och men dit honom och gav godis med tillhörande beröm och så var även den saken ur världen.

Här är det berömda hålet med skotern intill.

Bild: Tobys.se


Nu ringer nog snart killen som är på väg från Kalix för att köpa min kamera. Skönt att bli av med den. Jag har också fått pengar från min hemförsäkring för att köpa en ny telefon, men det kanske jag sa? Jag fick ut riktigt bra, mycket mer än jag först hade trott faktiskt.

Nä nu ska jag se efter om det finns något att frukostera med efter det att kameran har flyttat men men ta re lugnt och gör inget som inte jag skulle ha gjort

Over and out