Ex officio
På ämbetets vägnar.

Jag undrar ibland om jag inte kvalificerar mig för ett demensboende. Detta talar jag naturligtvis tyst om i vanliga fall. Jag är ju rädd att även någon annan ska upptäcka detta och eskortera mig. Men nog är det de mest underliga saker som jag glömmer, virrar bort och blandar ihop.

Klockan är 08.19, jag väntar fortfarande på det där guldet som morgonstunden ska frambringa. I väntan på det har jag bäddat, tvättat och tagit reda på gårdagens tvätt. Men nu får jag nog ge upp väntandet för denna morgon annars blir jag sen till jobbet.
För en timme sedan ringde det på dörren, Lok gillade inte detta eftersom att han är en mycket morgontrött hund. Men han såg ju allvaret i saken och vinglade plikttroget iväg till dörren där han fick fram några märkliga läten, en blandning av morrningar, gäspningar, gnäll och skall. Det var hyresvärden som var och samlade in nycklar för en kommande ventilationskontroll i lägenheterna. Efter utfört arbete så återgick Locki Poo till det han gör bäst denna tiden på dygnet. Han ligger helt avslagen med pipen under huvudet. Ja det är väl bäst att han vilar sig ordentligt för idag ska han minsann på café.

Theresa föreslog ju som jag tidigare nämnde att jag skulle följa med ut i Luleå i morgonkväll. Jag börjar bli mer och mer sugen på detta. Jag måste bara försäkra mig om att min make hämtar hem mig. Men det ska nog inte vara något större problem har jag på känn.

Theresa&Jag


Det är ju fredag och dags för ett skratt. Jimmys mer och mindre genomtänkta uttalanden lyser fortfarande med sin frånvaro, så de roliga historierna får fortsätta vikariera i hans ställe. Denna fick jag av Cilla.

Doktorn sa: 'Sven, den goda nyheten är att jag kan bota din
huvudvärk.

Den dåliga är att för det krävs det att vi måste kastrera dig.
Du har ett ovanligt symptom, som gör att dina testiklar trycker mot din
ryggrad, och det gör att du får denna hemska huvudvärk.

Den enda lösningen för att minska på trycket är att ta bort dina testiklar.'
Sven blev chockad och ledsen.

Han undrade om han hade något kvar att leva för.

Det fanns inget val, han var tvungen att lägga sig
under kniven.

När han senare lämnade sjukhuset, var det utan huvudvärk,
för första gången på 20 år, men han kände det som att en viktig del av
honom själv saknades.

Men när han gick där, nerför gatan, upptäckte han att han kände sig som en
helt annan människa.

Han kunde börja ett helt nytt liv, starta om.
Han fick syn på ett skrädderi och tänkte: 'Det är vad jag behöver, en ny kostym!'
Han gick in i affären och sa till expediten: 'Jag behöver en kostym:'
Den gamle skräddaren tittade på honom och sa: 'Får se...Storlek 52 blir nog bra...'
Sven skrattade och sa: 'Det är rätt, hur kunde du veta det?'
'60 år i yrket...' svarade skräddaren.
Sven provade kostymen och den satt perfekt.
När Sven stod och betraktade sig i spegeln frågade skräddaren:
'Hur skulle det vara med en passande skjorta till?'
Sven tänkte efter en liten stund och svarade: 'Visst!'
Skräddaren betraktade Sven en kort stund och sa sedan:
'Storlek 40/41.'
Sven blev förvånad och sa: 'Det stämmer, hur kunde du.?'
'60 år i yrket...' svarade skräddaren.
Sven provade skjortan och den var helt perfekt.
Sven gick nöjd runt i affären och skräddaren frågade: 'Vad sägs om ett par snygga kalsonger?'
Sven tänkte efter en sekund och sa: 'Ja, varför inte?'
Skräddaren tittade lite på Sven och sa: 'Storlek medium blir det då...'
'Ha ha,' skrattade Sven, 'Nu fick jag dig! Jag har haft
storlek extra small sedan jag var 18 år!'
Skräddaren skakade på huvudet och sa: 'Du kan inte ha storlek
extra small, det skulle pressa dina testiklar upp mot ryggraden och du
skulle få en helvetes huvudvärk...

Nu ska jag byta om och åka ner till kontoret. men men ta re lugnt och gör inget som inte jag skulle ha gjort.


Over and out