Qui nimium probat, nihil probat.
Den som bevisar för mycket, bevisar ingenting.

Arbetsdagen har börjat och snart börjar den lida mot sitt slut. Jag sitter på kontoret. Chocken efter ett brutalt uppvaknande börjar så sakta men säkert att lägga sig. Jag är ingen morgonmänniska direkt. Idag skulle vi tyvärr samåka till kontoret. Mats väckte mig med argumentet "Vakna nu sötis, klockan är redan 07.00!" Jag vände mig bara om och fräste att "Jag har väl aldrig sagt att jag ska kliva upp klockan sju" Mats inser allvaret och drar mig handgripligen ur min sömn. Han sliter tag i benen och sätter ner mina fötter på golvet. Trots häftigt motstånd så har han mig snart i stående ställning. ilsken som ett bi fektar jag framför mig. Vansinnig över att inte krafterna räcker till för att ta sig ur detta järngrepp. Efter en stunds kamp vid sängkanten så kapitulerar jag och hasar mig helt utan livslust iväg ut i badrummet.  

Idag bär det av mot Kvikkjokk. Vi ska iväg och handla efter jobbet och se till att allt är ordnat och klart. Jag måste följa med och försäkra mig om att det inhandlas sådana mängder coca cola så att det omöjligt kan ta slut. Annars kommer jag att få panik och fly till civilisationen för att få mig en slurk.

Jag hittade valpbilder på Lok. Jag blir alldeles varm i hjärtat av att se min
lilla ögonsten när han var så liten. Underbart söta Puppy Lok




Nu ska jag ta en rök men men ta re lugnt och gör inget som inte jag skulle ha gjort.


Over and out