Bungyjump

Mea culpa, mea maxima culpa
Min skuld, min totala skuld.

Jaha, då var vardagen här igen. Nu sitter vi här på kontoret, våran första dag på arbetet igen. Semestern är nu slut och verkligheten är ett faktum. Ett helt långt år till nästa gång och inget kan man göra åt den saken. Jag funderar på att åka upp till stugan i slutet av veckan och leka lite semester. Mamma skulle upp dit med barnbarnen så jag kanske åker upp en sväng och badar lite eller så.

I helgen har vi vart på LuleåKalaset. Janne har vart på besök över helgen och det har druckits ett par tre öl i vårat hus i helgen kan jag säga. Fredagen hade vi en nykter period inför bröllopsfesten som vi skulle infinna oss på 14.00 på lördagen. Det var en god idé enades vi om. På torsdagen så minglade vi runt i staden bland öltält och diverse andra aktivititet. Det slutade med att jag hamnade i ett piercingtält och har numera en piercad tunga. Smärtan på fredagmorgonen gjorde att jag synade att det skulle vara en av mina bättre ideér. Det gör fortfarande fruktansvärt ont men vem ska man skylla på!?

På lördagen så hoppade jag bungyjump! Jag kan säga att det är det grymmaste jag någonsin har gjort. Känslan när man kastar sig ut över kanten är helt obeskrivlig. När man väl kastas där i luften är det ju inte mycket man kan göra men att rent psykiskt få sig själv att släppa taget och falla rakt ner med huvudet före det var där det svåra började. Det är ju som en instinkt att man vill leva så det där kändes inte som någon självklarhet. Men av någon anledning så hoppade jag direkt han gav klartecken. Hade man börjat vela hade det nog varit kört. Jag vaknade med ett ryck flera gånger under söndagmorgonen av att jag drömde att jag föll över den där kanten. Men häftigt, jag rekommenderar det helt klart och kommer nog att göra om det vid tillfälle.

Där satt jag och väntade på min tur.

Den där suddiga klumpen är jag som hänger i luften

Nere på säker mark igen


Vad har annars hänt? Ja, vi var ju som sagt och campade med Fia och Micke. När killarna blev less på oss och vårat
yatzy så blev det terrängkörning.


Jessica och Markus har varit förbi med sin lilla son Wille som föddes 7/7 om jag inte missminner mig helt.


Nä nu ska jag fortsätta jobba, det var ju en ordentlig pappershög som låg här och väntade på mig efter semestern. Men men ta re lugnt och gör inget som inte jag skulle ha gjort. "Eller som Mats sa, idag få du nog skriva, och gör inget som jag skulle ha gjort.

Over and out





Kommentarer
Postat av: Sandra

Fy tusan vad coolt ändå! Några kompisar försökte hetsa erik till att hoppa, men jag tyckte det såg ut att ta så ont så jag avvärjde honom :)

tar det inte DÖ ont i snärten?

Vad snygg dom är picasso och lok btw :)

2009-08-04 @ 18:23:41
URL: http://sandriks.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0