Malum quidem nullum esse sine aliquo bono
Det finns inget ont utan något gott


Det sägs att det var en månad sedan jag var in och skapade text här! Jag minns inte riktigt men jag får väl lita på det då. Mycket har hänt sedan dess. Mitt älskade audi kommer alltid att ligga som en hägring framför mig, nästan i hamn men ändå så ouppnåeligt. Jag har en ny bil dock men det blev inte en audi, det blev en passat. Det är en fin bil med många finesser och jag är nöjd. Opeln den har flyttat, till Råneå tror jag att det var så den lär man ju se då och då kan jag tänka mig. Vi får väl se om den framkallar någon form av nostalgi. Jag har lite svårt att tänka mig det men man ska aldrig säga aldrig.

I helgen besökte vi Clas farmor och plastfarfar nere i Övik. Det var en trevlig helg med gott sällskap. Jag fick dessutom med mig ett fint armeringsnät hem. Som jag funderat och funderat på hur jag skulle bära mig åt för att bli stolt ägare av ett sådant. Jag börjar nästan tro på det Torbjörn säger, att allt finns på Hornön. Och vad i hela fridens dagar ska hon med ett armeringsnät till tänker ni då, jo det ska jag tala om för er. Jag ska bygga en hylla... Där tog orken slut, jag vet inte hur många gånger jag har försökt förklara detta bygge in i minsta detalj för folk som ställt sig frågande till denna idé. Det är bättre att jag slänger upp en bild sedan då den är klar. Jag skulle inte hålla andan dock, jag är ju inte direkt känd för att vara snabb på att få saker gjorda men en dag, en dag....
Torbjörn&Clas

Vi håller på för fullt nu här hemma. Idag har jag målat trädgårdsmöbler och Mats pysslar på med båten för fullt nu. Det ser på tal om den väldigt lovande ut med hamnplats för oss i år. I fjol fick vi låna en plats av en snäll man men nu ska vi nog få oss en alldeles egen och glada som barn på julafton är vi för det.
Jag och Sandra (Doktor O) Olsson ska på ikea till helgen, vårat hem ska inte bara få utsidan fixat utan har även en stor operation för insidan in mind. Jag vet inte varför jag alltid handlar framför när skattepengarna är på gång. Det hämmar mitt sprande en smula måste jag säga men men, man kan inga pengar ta med sig när man dör så det är väl lika att spendera innan de giriga små barnbarnen börjar komma och göra sig gällande.
 

Lilla Clas, eller lilla och lilla förresten. Han väger nu 8300g och mäter hela 70 cm... Han mår i alla fulla fall som den prins han är. Roligt det där vad barn kan göra med en. Och jag som skulle inga ha. Han gör min dag VARJE j*vla DAG!

På tal om det, hehe... När jag var på coop här för någon kväll sedan för lite kvällsliga inköp så fick jag se en man som står och packar in sina varor i bagageutrymmet på sin bil. Ni vet så där så i princip bara rumpan sticker fram. Han hade väl fullt upp med att på bästa möjliga sätt organisera med påsarna där inne så han lägger inte märke till att hans kundvagn med de två kvarvarande påsarna rullar iväg efter parkeringen, kanske 20 m bort från hans bil stannar den. Hans min då han vände sig om med händerna i höjd med där påsarna borde ha varit var ta mig fan obetalbar! Han ser sig förbryllat om och då han får syn på sin kundvagn går han skamset efter den medan han kollar sig runt för att försäkra sig om att inte någon bevittnat denna penibla händelse. Jag skrattade hela vägen till bilen, han gjorde min dag! Sådana ögonblick ska man inte glömma bort att uppskatta att man får vara med om!

Min fina farbror fyllde ju 50 år, precis som planerat. Jag trodde han skulle ändra sig, få kalla fötter och stanna på 49 men nej, nej nej. Det blev av och trevligt var det. Vi åkte ner till Stockholm, tog in på ett fint hotell och firade honom som bara den. Clas lilla kusin har ju också hunnit komma, en vacker liten pojke vid namn Håkan. Den 26 april såg han dagens ljus för första gången, han är en sådan lung och trygg själ.
  Ulf på festen

 
Håkan, endast 24 timmar gammal

Nä nu ska jag bädda ner mig men men ta re lugnt och gör inget som inte jag skulle ha gjort


Over and out